lördag 9 juni 2012

Amerikaresan, del I

Läs gärna bakåt i min gamla blogg, http://anjocapi.blogg.se.


Det börjar bli dags att få ihop ett inlägg för att summera vår livs resa. Resan till Amerika. Till det stora landet i väster.


Det har varit många förberedelser inför den här resan. Och Anders, som inte alls ville flyga, bestämde sig för att följa med mig och Johanna till USA. Det var vi jätteglada för. Att vi alla fick samma upplevelse. Och jag är så stolt över honom, för det handlade om åtta flygturer sammanlagt! 
Den 17 maj satte vi(jag, Johanna och Anders) oss på flyget ner till Stockholm, där vi låg över på ett hotell på Arlanda. Jag hade så ont i halsen att jag trodde jag skulle tvingas uppsöka läkare. Det var som ett stort öppet sår i halsen! :( Dessutom hade jag en låsning i nacken så jag kunde knappt vrida på huvudet. Det bådade inte så gott inför en 8-timmars flygresa dagen efter. 

Medicinerade mig trött, låg på den medtagna spikmattan, somnade tidigt och vaknade fyra på morgonen. Vågade mig på att svälja och döm om min förvåning när det halsonda, så gott som, var puts väck!!! :) Det onda i nacken hade också mildrats, tack och lov.

Utanför hotellet kunde vi se tjuren Ferdinand och hans "korkek". Visste inte att han bodde vid Arlanda :)
Flyget till New York gick kring halv elva på fredag fm och halv ett(lokal tid förstås..) landade vi på Newarks flygplats. Märkligt det där, att liksom åka bakåt i tiden. Den första vi stötte på, en vakt vid tullen, kunde prata svenska! Gissa om vi blev förvånade.. hahaha..


Min oro hade ju varit tullen. Att det skulle komma någon barsk amerikansk tulltjänsteman och ta mig åt sidan med orden: "Can you please come with me?". Men, det gick smärtfritt(!) och relativt snabbt att ta sig igenom tullen. Tog sedan en shuttle(taxi med flera stopp) in till NYC och vårt hotell som låg på W47th Street/7th Ave, Edison Hotel. 
Efter att vi "boat" in oss lite gick vi ut på upptäcksfärd i den stora staden New York. Hotellet låg bara några minuter från Times Square. Shit, vilka höga hus och vilka enorma billboards som fanns där. Ni ser killen mitt i bilden. Han "siktade" rätt på oss.. det var nästan lite läskigt!
Vårt hotell låg i teaterdistriktet Broadway. Nästa gång(!) kanske man ska passa på att se en föreställning. Det hade ju varit lite kul att se Mamma Mia.
Vi promenerade fram till Central park, NYC:s enorma oas. Vilken fantastisk plats! Blev "övertalad" att ta en cykeltaxi runt i parken. Makan hette vår chaufför. Han var en fantastiskt trevlig människa, glad och positiv. I en timme cyklade han runt oss, berättade anekdoter om både filminspelningar och vilka kändisar som bodde eller ägde husen runtom parken. Jag och Johanna älskar ju filmer och serier, så det var fantastiskt roligt att få höra(och se) var scenerna blev inspelade. Det kostade 60 dollar och det var värt varenda öre!
Minns ni filmen Balto? Flickorna älskade den filmen när de var små. En sådan klok hund. Här står Balto staty.
 Makan sa till oss att det nog var tur att vi gjorde den här turen just på fredagskvällen. Han trodde det skulle vara packat med folk dagen efter, lördag då de flesta är lediga från sina jobb.
Stannade till vid Strawberry Fields. Där fanns den här fina Imagine-stenplattan till minne av John Lennon. Om jag fattat det rätt så vallfärdade många människor till gatan där Lennon blev mördad.  Det störde trafiken väldigt mycket. Yoko Ono, som äger och bor fortfarande kvar i huset, hjälpte till att bekosta Strawberry Fields-delen i Central Park.
Det som däremot inte var värt pengarna, det var Empire State Building. Eller, jag säger så här: Om du verkligen vill upp dit för att se den fantastiska utsikten/ljusen; ta expressvägen! Det betyder att du betalar några dollar till för att slippa köa! Jag blev snål och det betydde ett evinnerligt köande. Vi var helt slut när vi väl kom upp dit. Jag orkade inte ta med mig kameran (Johanna hade ju sin!), så ni får hålla tillgodo med en mobilbild. Det var ju häftigt med alla ljus!



















4 kommentarer:

  1. Å jag är så avundssjuk! Jag vill också!!

    sv: Haha, hon menade sånna söta små sagosniglar tror jag :D

    SvaraRadera
  2. Sv: Ja jag menar det. Jag blir så ledsen när folk påstår att dom har det bättre än jag, även om det bara är på skämt, för då känner jag att mitt liv är totalt värdelöst och inte värt å leva. Hade hon bara skämtat där så hade hon kunnat skriva någonting annat positivt också men när hon liksom inte gav sig....då blir jag både ledsen och arg. Förbannade BESSERWISSER!!!!!

    Å vilken underbar semester ni verkar haft. Sån där cykeltaxi borde finnas i sverige med =)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Åh jag skulle med vilja åka över sit. Det blir nog nästa stora resa. Men frågan är när.

    SvaraRadera
  4. Kul läsa fast jag fått det live med kram

    SvaraRadera